If it were only words that shook you thus. But not even on stageis it only words. On and on. If you shook up the words. On aparticular shade of purple being extracted from spiraling shells.If the repetition had less to do with the broken-apart sea, see myskin and my arms rippling like a wave, on and on again, I’vedyed them navy. On receiving a gift in your childhood, a purpledoll with foaming skirts, beneath them nothing, between herlegs nothing, what a perfect wave of black nymph. On violet.Or on lavender. On being lowered into an ocean of colors. Onyour head being pushed beneath the surface, on and on again,to the tune of seashells knotting their purple insides. Don’t giveyourself up for free; there is a point in talking back to the sea. Ona particular shade of vague purple. On the way a shadow struts,violet, across the page. If Sweden is simply another sex tourist. Ifbitter berries produce better juice. On a childhood gift, WhitneyHouston’s Greatest Hits in actual Swedish, trembling hands raisedto trouble the vastness of the ocean. On secretly being LaurenceOlivier in blackface, the blacked-up doll he, too, and you,dancing with someone who loves you, a bitter little berry of anymph. On the amount. On the sheer amount. If amounts couldshake you. On how some words wanted to journey to Europe,but were dragged down into color, the weight of a color. Sea-colored in our natural manifestations. On holding your breathwhile they hold their applause. On a hand transforming intogradual salt. On never having been powdered with finely groundalabaster, on not knowing how to climb a tree, you know,they should’ve seen your karate. On the crowd peering at youthrough the barrel of their blue eye. On the curtain being drawnacross the horror. On refusing to be, in any sense, a naturalmanifestation. On the horror, its insides coming out, on thickjuice dripping from a sliver of the silver moon, oh my purpledarling. On sweeter berries and blacker nights. On bitterer karateand fairer devils. On extracting each pigment and learning tohoard the rest. Cutting through a wave, powdered hair piledhigh, on continuously slamming against water. On being redand black with perfectly white teeth. On cutting through. Ontaking someone’s hand, red and black, each finger enough toexplode and hold. On establishing this language with a tremblingmouth, oh nothing but the ongoing catastrophe, my sweetest.On cute karate and blacker grins. On this this sea-colored love,these gathered tufts of hair, pulled from spiraling seashells likea shadow. On nights when the waves gather silver, when theyreach for the moon’s maw, shove a finger inside and see if youexist. On meeting their gazes. On meetings, chance meetings.On standing on end like hair and quivering. On a black angelas a different angle. On how you might as well turn yourselfinside out, burn this whole book and half the daughter, bitter asjuice you emerge the victor. On resting in it and winning. Onwhether I want you to win. SpråklektionerOm det bara var ord som skakade dig. Om att, men inte ens påscenen, om det bara var ord som skakade dig så. Om igen. Omdet bara var ord. Om att man, ur purpursnäckor och musselskal,kan extrahera en särskild lila färg. Om repetitionen integrundade sig i det brutna havet, i hud och armar, som om särskiltlila armar kunde krusa sig, ett hår eller en våg. Om och om igen.Om att du tidigt fick en lila docka, letade sig in under kjolen,en fixad docka, svarta nymf. Om violett. Om ljust purpur. Omatt sänkas ner i färg. Om ditt huvud, som pressades ner undervattenytan, till tonerna av musselskal om man skrapar i dem, detfinns ett syfte i att inte vara gratis, det finns ändå purpursnäckorom man talar i dem. Om ljus purpur. Om violett faller skuggornaöver sidan. Om moder Svea är en sexturist. Om att sura bärger mörk saft. Om att du tidigt fick en skiva med WhitneyHoustons Greatest Hits, på riktig svenska, och problemet varhänderna som skakar snarare än den kalla oceanen. Om att varaLaurence Olivier i blackface, som tidigt fick en svart docka,och dansade med någon som älskar dig. Om att vara sur somett bär. Om volymen. Om det bara var volymen som skakadedig så. Om att ord en gång ville färdas till Europa, att de sjönki färg. Om volymen är sjögrön och förekommer i naturen. Omatt hålla andan och invänta applåder. Om att det finns händersom brinner. Om att aldrig ha pudrats med finmalen alabaster,du kunde aldrig klättra i träd, däremot karate, däremot ägd, desäger att du var ett proffs på karate. Om omgivningen ser på enmed de ljusa ögonen på helspänn. Om ridå. Om the horror. Omatt vägra förekomma i naturen. Om the horror, vänd in och utpå the horror, seg saft droppar från silvermånen, det är en lilaälskling. Om sötare bär och mörkare natt. Om bittrare karateoch fagrare djävlar. Om att extrahera pigmenten och lära sig attdölja resten, skära igenom, pudras, fortsätta att puckla på. Omatt vara röd och svart med vita tänder. Om att skära igenom.Om att hålla någon i handen, röd och svart, det räcker med femfingrar för att spränga upp och omsluta. Om att etablera ett annatspråk på samma språk som skakar. Om det bara var den pågåendekatastrofen med söt karate och ett svart leende. Om hårtussarpå golvet, det är också en sjögrön kärlek, att extraheras som ensvart nyans. Om nätterna när silvervågorna beter sig annorlunda,när de nästan når fram till månens öppna gap, kan du sticka infingret och se om du finns. Om möt deras blickar. Om möt denom. Om du står som hår och skakar om. Om en svart ängel ären annan vinkel. Om att man lika gärna kan vända ut och inpå sig själv, på hela boken, på halva dottern, bitter som saft gårman segrande ur. Om att vila i det och vinner. Om jag vill att duvinner.